Ett simpelt blogginlägg om fötter och klackar

Nyinköpta löparskor

Nu har jag varit iväg och investerat i ett par nya löparskor på löp-labbet. En yngre professionell man inom fotområdet fick uppdraget att granska mina fotsulor.

Dessa placerades på en upphöjd genomskinlig pall med en spegel under, så belastningens hudområden kunde synas av mannen som satt på huk framför mig och slängde med främmande begrepp som pronation och supnation.

Strax därefter fick jag låna ett par träningsskor springa på löpbandet och få mina löparsteg filmade som sedan analyserade och förklarades för att få fram de rätta skorna just för mig.

Icebug-stödjer och stärker foten

Tydligen såg det normalt ut. Han lyckades även ta fram ett par bekväma och snygga joggingskor av märket Saucony.


Dessutom investerade jag i ett par fiffiga sulor - Ice Bug som avlastar frampartiet av foten för dem med höga fotvalv med en liten upphöjning i mitten av sulan, eftersom jag nyligen börjat känna besvär under högra foten.

Höga klackar - Att lida pin för att vara fin

Något som tydligen människor kan få med "spinkiga" fötter som någon uttryckte fenomenet på nätet.

Det bästa var att sulan kan flyttas och användas även i andra skor. Mannen slängde även i ett par strumpor för 90 kr, som jag fick på köpet även om hela kalaset gick på 2 250 kr. Jag brukar dock tänka att allt som hör till hälsa och träning blir en lönsam investering på längre sikt.

Annars älskar jag snygga skor och höga klackar, vilket dessvärre inte är så snällt mot de egna fötterna som med tiden börjar protestera en aning. Något som vissa tydligen känner sig manade att skälla om för alla som bär höga klackar.

Ökad andlighet och svenska folkets vilja kring migrationspolitiken

Förutom att jag tycker mig se att befolkningen i samhället under en tioårsperiod blivit mer andlig, vilket exempelvis yttrar sig i att både män och kvinnor springer mer på yoga, som är en mer balanserande träning. Även om det fortfarande är en övergripande andel fler kvinnor än män på passen som igår kväll. Vidare små tecken på denna andlighet framkom under ett kundmöte häromdagen där den manliga företagaren deklarerade att han redan bestämt sig för att anlita mig, för han litade på sin magkänsla som framkom före vi setts.

Några månader tidigare upplyste en annan manlig företagare att det kändes bra med vårt samarbete. Många litar mer på sin egen känsla eller intuition. Något som sannolikt blir lättare att lyssna till om vi stannar upp och lyssnar inåt. Något jag själv bör träna mer på att lyssna till - den egna intuitionen.

Kanske är det fler som bör öva på den förmågan. Ofta kan jag få en stark känsla för om något är sämre eller bättre, utan att jag stannar upp och lyssnar på mig själv, för ofta stämmer den där första känslan och då är det synd att jag inte hade mer tillit för att stanna upp. Litar vi mer på vår egen intuition lär vi även kunna lita mer på andra, sade en klok människa till mig.

Från det andliga till den nya läget med Sveriges nya migration. Jag tycker inte det känns uppmuntrande att veta att skattetrycket kommer bli än mer tufft för mig, andra individer och tillika småföretagare framöver, då det enligt en prognos för Stockholms län, fram till år 2025, ska ske en ökning av befolkningen med 37 900 personer per år, varför varje arbetsför människa kommer få försörja 0,7 personer till.

Har även sedan en tid noterat att efter skiftet av regering, så anpassar sig media lite efter den styrande regeringen med tillkommande skugga gentemot företagen, med något fler artiklar kring förekommande bluff-företag och företagare som lurar arbetstagare m.m. Även från regeringshåll, som åtgärden av finansministern Magdalena Andersson från årsskiftet, som tagit bort intäktsräntan för dem som spar undan för sin skatt på företagets skattekonto, något som känns en aning bestraffande, för varför ska den lilla moroten 0,8 % tas bort som kan leda till att många småföretag ser till att skatten kommer in och blir betald i tid.

Det är ju ändå ett lån till staten fram till dess att pengarna måste vara inne. De större bankerna ger ju ingen ränta alls och har inte gjort på flera år, så då får man vända sig till de mindre nischade bankerna som kräver att du spar en viss tid, ofta ett år för att få ränta, med följden att de i samband med betalningen av skatten måste tas ut före räntan blivit intjänad.

Läste förövrigt i morse tidskriften, Den Nya Välfärden, som via Opinionsföretaget Skop tagit fram svenska folkets synpunkter under hösten 2016 kring migrationen. Undersökningen bygger på att mellan den 5-7 oktober 2016 intervjuades drygt 1 000 personer. Undersökningen gjordes på uppdrag av Adam Rydström, företagsombudsman på Den Nya Välfärden.

Svaren på frågorna fångades upp i tydliga diagram som återges i ovan tidskrift och vissa frågor och svar enligt nedan:

1) Är du personligen beredd att  betala högre skatt för att migranter skall kunna garanteras lika högt bostadsbidrag och försörjningsstöd (socialbidrag) som svenska medborgare?

En av tre svenskar - 35 % är beredd att betala högre skatt för att migranter ska garanteras lika högt bostadsbidrag och försörjningsstöd (socialbidrag). En majoritet 64 % är dock inte beredd att betala lika hög skatt. Personligen anser jag nog att ur ett rättviseperspektiv, så har en medborgare under sin livstid tjänat ihop sin egen möjlighet till stöd. Även om jag själv idag inte är berättigad till bostadsbidrag, så har jag betalat en hel del skatt i mina dagar.

En majoritet av dem som sympatiserar med de rödgröna partierna 60 % är personligen beredd att betala högre skatt för att migranter ska få lika högt bostadsbidrag och försörjningsstöd som svenska medborgare och bara 19 % av de borgerliga partierna. Beredskapen att betala är högst bland vänsterpartister och miljöpartister 76 % respektive 70 %.

2) Vilka tror du är mest benägna att leva på bidrag, är det migranter eller svenska medborgare? Eller är det någon skillnad?

67 % tror att de är en liten skillnad mellan medborgare och immigranter. 21 % tror att det är migranter som är mest benägna att leva på bidrag och 12 % tror att det är svenska medborgare som är mest benägna att leva på bidrag. Föga förvånande så är det 70 % av Sverigedemokraterna som tror att det är immigranter som är mest benägna att leva på bidrag och bara 3 % av Sverigedemokraterna tror att svenska medborgare är mest benägna att leva på bidrag.

3) Om skattepengarna inte räcker, ska man då minska välfärden för svenska medborgare, eller ska man minska invandringen?

En majoritet 72 % ska ha svarat att de önskade minska invandringen före välfärden  i jämförelse med 26 % som hellre ville minska välfärden för svenska medborgare. Hos de borgerliga sympatisörerna så var det 82 % som önskade minska invandringen och endast 17 % som önskade minska välfärden. Även bland de rödgröna, så är det en majoritet, 56 % som önskade minska invandringen före välfärden.

Hela undersökningen länkas från www.dnv.se

En stark man och allmän ytlighet

Läser att Facebook, tog bort Lasse Gustavssons foto, som en kompis lagt upp på honom. Det fick Lasse Gustavsson att fundera över

- Hur får man se ut i det offentliga rummet egentligen?

Han berättar att hade de tagit bort fotot strax efter olyckan hade han tagit väldigt illa vid sig och blivit mycket sårad, kränkt och förbannad, enligt Svt_Nyheter.

Samhället har ju blivit mer ytligt och skönhetsoperationerna ökar. Hörde häromdagen att var tredje kvinna har opererat brösten, om det verkligen kan stämma. Tror man tappat något på vägen då. Tänk vad mycket man kan göra för de 20-25 000 kronorna istället för att riskera bröstläckage och skador efter en tid.

Lasse Gustavsson visar dock på en stor livskraft och humoristisk sida vilket troligen är en bra egenskap att ha vid motgångar och den enorma livskatastrof som träffade honom som kan drabba vem som helst.

Trumpet med en manschauvinistisk Trump på pallen

Jag har definitivt inte fått samma känsla som Jimmie Åkesson, som säger sig inte ha blivit förvånad när Trump tog segern över Clinton när sista rösterna räknades i går morse i USA, för det blev jag. Å andra sidan är det ganska uppenbart att han och hans gelikar och även Bert Karlsson, före detta Ny Demokrati identifierar sig med Trump och hans politik.

 En man som hetsar den mer arga och kanske inte direkt den mest högre skolade befolkningen i USA på ett manipulativt sätt, om att han ska hjälpa just dem ur arbetslösheten och att han är den enda, som ser och bryr sig om dem, vilket är i likhet med Jimmie Åkesson:s parti Sverigedemokraterna, några som upprepar att de slåss mot etablissemanget och att media ljuger och alla är korrupta.

Skulle snarare kunna tänka mig att Trump och fler av deras sort mutat både den ena och den andra bara under valkampanjen.

Läste en artikel i Dagens Industri idag, där Bert Karlsson nöjd och tillbakalutad inte heller säger sig blivit förvånad att Trump vann, som är affärsman i likhet med honom själv, därefter följde de vanliga teorierna, om det dumma etablissemanget, som inte förstod någonting, medan han själv alltid varit ett steg före och lyssnat på folket till skillnad mot andra och speciellt dem i Stockholm. Det kan bli en aning tröttsamt att höra fördomar om Stockholm och att alla som bor här skulle tycka och vara på ett visst sätt. Har lyssnat till de ogrundade åsikterna i 30 år nu från folk som bara kan bo 2 mil utanför Stockholm. Jag menar hur många bor inte här inflyttade från landsbygden.

Jag förstår att Bert Karlsson känner sig nöjd, av att göra stora business på skattefinansierade intäkter som vi medborgare i grunden betalar till honom. Migrationsverket ska bara år 2014 fått en faktura på 37 miljoner. Jag är emot dessa skattefinansierade intäkter som verkligen ges utan någon kontroll till vissa bolag inom t ex vårdsektorn och skola, medan andra riktiga entreprenörer och företagare får arbeta in sina pengar utan sådan skattefinansiering.

Jag tycker inte alls det skulle vara fel att sätta en gräns för utdelning inom välfärden när bolagen inte "drar in" intäkter på hederligt sätt mer än att sända en faktura till landstinget ditt skattemedel gått.

Trump sade i sitt vinnartal i morse att han ska sluta sända pengar till FN och istället bygga upp infrastrukturen i landet, så det skapas arbeten. Tydligen ska Sverige från år 2010-2013 skickat 24 miljarder till FN och enligt vissa förekommer det även där viss korruption. Även där måste vi kunna få allt redovisat eftersom det är skatter som bidrar till dessa miljarder, sådant vi andra har betalat.

Trump ska även vara ganska impulsstyrd och har därför blivit förbjuden att Twittra, så hur kan människor rösta på en sådan impulsstyrd man som sedan får makt att avfyra atomvapen.

 Att det finns många kvinnor, som inte uppskattar hans "omklädningsrums-snack" om att det bara är att grabba tag mellan benen på kvinnorna, eller kyssa första bästa snygga kvinna som om de vore var mans egendom för den som har pengar är inte konstigt.

Mer konstigt är de kvinnor som väljer att rösta på Trump som tydligen till och med talar nedlåtande om sin egen fru. Trump steg upp på pallen och börsen sjönk de facto idag.

 Någon annan som fått stå på vinnar-pallen är före detta världsmästaren i damboxning Frida Wallberg, som går igenom en tuff fas efter sviterna från en hjärnblödning för tre år sedan. Trots det har hon kommit ut med boken, "Alltid lite till" tillsammans med medförfattaren Malin Jonsson.

När jag läste bitar av den från Dagens Nyheter:s sportsidor från den 8 november, så låter det hemskt och jag får en känsla av att hon var väldigt utsatt och för snäll, som inte sagt ifrån.

Hon har fått uppleva en sport med mycket sexism och grova kränkningar, där en manlig fystränare nära intill tycks varit psykotiskt, då han inför en titelmatch skulle ge henne massage och trycker ner ansiktet i en kudde så hon inte får någon luft och sedan hastigt drar upp henne i ett ryck i hästsvansen för att sedan väsa, " Fan de här gillar du, va?".

Hon fick även som sparringpartner möta en manlig motståndare som var i en 20 kilo tyngre viktklass. Han skulle agera som den kommande motståndaren - men han ska istället ha misshandlat henne rejält med en klunga folk som stod omkring vilt påhejad.

"Jävla hora! Du kan inte ett skit! Vad har du gjort på mina träningar!?" vilket en av Wallbergs tränare ska ha skrikit när hon slogs med den tyngre mannen.

Själv förstod hon inte vad som hände och upplevde att han slog sönder henne. I tredje ronden blev det krig och runt stod tio personer som tittade på och hetsade mer och mer. "Jag boxades för att överleva" beskriver Frida Wallberg.

Frida Wallberg konfronterade aldrig tränarna efter händelsen.

- Nej, Jag har alltid känt att om jag hade gjort det så skulle jag ha visat mig svag. Istället tänkte hon att jag ska minsann visa dem, säger Frida Wallberg, enligt DN artikeln av Lisa Edwinsson.

Tror inte en man skulle utsatts för den orättvisa prövningen för att sättas på plats, vilket vissa män reflexmässigt tycks få behov av att göra mot starka och duktiga kvinnor.

En timma extra som morgongåva - bland joggare och hemlösa

Det kändes ganska lyxigt att få en timma tillgodo i morse en dag när höstsolen sken över oss som tagit oss ut och tappert joggade, lunkade eller promenerade längst viken. Förvisso var konditionen usel, efter för mycket annan form av lugnare träning. Men jag rörde ändå på mig.

Mot mig på morgonen kom fler vars miner uttryckte någon form av känsla av, att de befann sig i huvudrollen i någon film, där deras steg utgjorde något viktigt för alla andra när de målmedvetet spatserade fram längst promenadvägen möjligen med någon dramatisk musik i öronen, som höjde upp den goda känslan över dem själva. Längst sidorna och på backen lyste röda, gula och orangefärgade löv upp den vackra dagen under en blå himmel med en kylslagen luft.

På tillbakavägen noterade jag en man som reste sig upp och sträckte på sig med armarna uppåt som efter en tupplur, som om han sovit på parkbänken vid Katarina Bangata samtidigt som ett par med rynkade ögonbryn, avvaktande, misstrogna med en bister min tittade bort mot samma man som obekymrat sträckte på sig.

I vårt soprum för glasinsamling har det även funnits märken efter någon, som nyligen sovit på golvet och lämnat efter sig en kudde och filt skrynklig, smutsig och övergivet på det hårda cementgolvet. Inombords gör det mig tacksam att jag har tak över huvudet. En granntjej runt 25, ropade på mig för en tid sedan och tittade in mot grovsoprummet,

– Ursäkta, sade hon och stoppade mina steg.

– Det är tydligen någon som sover härinne, fortsatte hon med både ett gnälligt och bortskämt tonfall mot mig. Hur ska det nu gå att kunna gå ner här själv när någon tycks bo härinne, sade hon och tittade på mig med frågande blick och en önskan om att jag skulle göra något åt saken.

– Ja, folk måste väl se till att stänga porten ut mot gatan och påminna sig om att de inte bor på landet längre, sade jag och förde bort ansvaret från mig.

I Stockholm finns det tydligen 4 000 hemlösa, varav 800 akut hemlösa enligt socialstyrelsens mätning. Stockholms stad gör årliga mätningar och en siffra från 2012 visade att det fanns 2 866 stycken hemlösa. Varken socialstyrelsen eller Stockholm stad tar med några EU-migranter i sina undersökningar, enligt Svenska Dagbladet, varför det troligen finns ett stort mörkertal. Förhoppningsvis fick även de hemlösa lite D-vitamin av dagens sällsynta solsken.

Annars sjunger Bob Dylan om människor som plötsligt blir hem- och egendomslösa och undrar hur det känns, med den äldre låten, Like A Rolling Stone. En låt som hördes upprepade gånger inne på en bar på Götgatsbacken där jag glatt och onyttigt satt för fler år sedan med en man och drack White Russian.

Lisa Ajax skäms för vissa medelålders på nätet

Dagens Nyheter skrev i fredags om Lisa Ajax som fick uppleva hat på nätet genom kränkande kommentarer, efter att hon vunnit tävlingen "idol" som 16-åring. Hon är en av många artister som valt att gå ut med att de blivit trakasserade på nätet. När hon fick frågan vilka som skriver kränkande kommentarer svarar hon,

"Det är ofta väldigt unga personer som inte riktigt vet hur nätet fungerar, eller personer  som är i medelåldern. Ibland går jag in på deras profiler och ser att de har barn. Det är nästan pinsamt."

Hon har fått många grova kommentarer och en del hade lagt upp henne i bikini och kommenterat hennes kropp, vilket hon självklart tyckte var mycket obehagligt.

I fredags stod Lisa Ajax dock på scenen för en ungdomsmanifestation på Danderydsgården, för kärlek och respekt på nätet. Ofta är ungdomar mer mogna än många vuxna, vilka samtidigt skulle kunna var deras föräldrar och istället borde agera förebilder.

Istället för att glädjas med andras framgångar, så tror jag många vuxna växt upp med någon form av Jante-lag så de grämer sig så fort en ung tjej eller kvinna syns och hörs för mycket på nätet, eller vågar gå sin egen väg, då måste den individen "sättas på plats" för här ska vi inte komma och tro vi är något i Sverige.

Den som slänger iväg den självdestruktiva livsvärderingen och Jante-lagen och blir mer positiv gentemot andra blir sannolikt mer framgångsrik själv!

Gripande berättelser om oskyldigt dömda

Nick Yarris och Ray Krone

Har haft oväntat mycket att göra efter att jag kom hem, vilket är en orsak till skrivpausen, även om jag skrivit små noteringar om vad jag skulle kunna skriva om. Igår kväll efter 23,20 knäppte jag på TV:n och fick se en modig och lugn man i struken skjorta - Nick Yarris tala mot mig från skärmen från SVT 1 och jag undrade hur intressant det kunde bli med en man som endast tycktes hålla en lång monolog, tills jag förstod vad ämnet berörde.

Framför mig talade Nick Yarris, en man som vid första intrycket tycktes beskriva sig själv sittandes i en dödscell, så det fick mig att förvånas över det lugn han utstrålade. Endast 21 år gammal blev han felaktigt anklagad för kidnappning, våldtäkt och mord.
Han dömdes endast på indicier och spekulationer och när han beskrev polisen som uppenbart och öppet ljög om honom i rätten fick det mig åter igen att önska att jag var advokat. Tur att det inte finns någon åldersgräns för att studera vidare vart det än barkar. När Nick Yarris var ung pojke ägde han en kär hund som vän och han hade med den pudeln i knät ofta suttit försjunken i dagdrömmerier. Vid en av hans lekfulla promenader med pudeln i skogen stötte han på en äldre man, som brutalt våldförde sig på honom, för att sedan hota döda både hunden och hans familj om det kom ut vad han gjort.

Yarris höll allt detta inom sig och i sinom tid började han ta droger och med en kompis finansiera bruket med bilstölder. Han slängdes ut på gatan av familjen och i den vevan blev han oskyldigt anklagad av en polis. Med den bakgrunden står mycket emot en individ inför en dömande jury. Det fanns inte heller DNA-bevisning vid denna tidpunkt. År 1988 blev Nick Yarris dock den första fången på death row i USA att begära ett DNA-test för att bevisa sin oskuld.

Nick Yarris som berättar om sin barndom och sedan sin tid i dödscellen beskriver även hur han får en kärleksrelation med en kvinna. Hon hade med några andra politiska aktivister som var emot dödsstraff åkt runt och besökt dödsdömda fångar. Tillsammans väntar de sedan i flera år på att advokaten ska begära ett DNA-test. När beskedet sedan kommer visar det sig vara för gammalt för att ha något bevisvärde. Flickvännen orkar efter 10 år inte längre med situationen och lämnar honom.

Det tog 15 år innan DNA-tekniken med hjälp av tidigare "borttappade" bevisföremål och nytt DNA-test, nu på begäran av domaren efter att Nick Yarris plötsligt inte längre ville leva, lyckades fria Nick Yarris. När han fick beskedet bröt han ihop i fosterställning och när vakten frågade hur det var fatt kunde han inte svara, så vakten sade,

- Sätt på dig badrocken och tofflorna och följ med! 

Han förde ner Nick till dursch-rummet där han placerade honom på en stol och slog på duschen. Medan vattenstrålarna träffade Nick började sedan all gråt släppas ut som han burit under så många år. När han kom tillbaka till avdelningen skulle han flyttas till en psykiatrisk fängelseavdelning och när han frågade varför, uppgav de att de var rädda att han skulle skada dem, eftersom de behandlat honom så illa så länge. Alla privata tillhörigheter hade tagits bort från hans cell med konst och kultur och allt var inplastat. Nick satte sig då i lotusställning och tänkte,

"Tar ni allt ifrån mig ska jag nu drömma om allt jag ska få"

Den 16 januari 2004 släpptes han ut, efter att ha tillbringat mer än hälften av sitt liv oskyldig i en dödscell. De sista 14 åren utan någon som helst mänsklig kontakt, och de sista två åren, utan att få tala. Han gifte sig sedan, flyttade till England och fick en dotter.

Hittade en artikel om Nick Yarris skriven av Amnesty som även beskriver historien om Ray Krone. En man på 30 år som levde bra som sergeant i flygvapnet och annars arbetade på posten, som likaså blev anklagad och då för mord på en barservitris och kidnappning, dömd med hjälp av teknisk bevisföring innefattande "bitmärken" bekräftat av en "bitmärkesexpert". Han fick dödsstraff som sedan omvandlades till fängelsestraff på 25 år.

Även Ray Krone hade begåvats med initiativkraft att övertala domaren, om att ta ett DNA-test, där resultatet sedan istället visade sig matcha en man, som satt inne för sexuella övergrepp på en liten flicka. Ray Krone kom ut efter 10 år som oskyldigt dömd och utanför väntade ett pressuppbåd, eftersom han visat sig vara den hundrade fången som dömts till dödsstraff och sedan bevisats vara oskyldig i USA vid den tidpunkten. När Amnesty:s artikel skrevs 2004 hade 117 oskyldigt dödsdömda släpps i USA.

Fina visdomsord och tillbaka till kylan

Takterrassen på hotellet

Kom hem från ett 28 gradigt Mallorca till ett kyligt och mörkt Sverige i lördags. Har troligen avverkat 26 olika aktiviteter exklusive besök på olivodling cykling till och promenad i Palma på en vecka inklusive flera lugna Yin-yoga pass på en stor vit altan medan solen sänkte sig ned över havet på kvällen till lugna musik-toner och en och annan vacker uppläst vers med kloka visdomsord. Sådana vi önskar att vi kunde fått inspelat.

Ord som fick många att känna som om de kanske var ämnat för just den som lyssnade för de vara så träffande för var och en. Förutom yoga instruktören Malin Berghagen som höll de flesta meditations- och morgon-yogapass utomhus, medan solen steg upp över havet på morgonen, så fanns den ödmjuka yoga-instruktören och koreografen Cecilia
Gustafsson vars yin-yoga-pass på kvällarna på takterrassen alltid gav en känsla av kroppslig nytta, ro och harmoni.

Vi var 120 deltagare och sista dagen kom det sig att jag fick göra en visande yoga övning ihop med Malin Berghagen, där vi först skulle stå med magarna mot varandra, hålla varandras underarmar, sträcka bakåt och luta oss långt ut och tillbaka åt varsitt håll. Därefter vände vi oss om, med ryggarna mot varandra, lutade oss framåt och tog tag i varandras underarmar mellan benen för att var och varannan gång sträcka ut varandras ryggar som kändes riktigt skönt.

– Ända mot ända kan ingenting hända, sade Malin leende mot mig när vi stod ansikte mot ansikte med huvudet nedåt och drog i varandras underarmar samtidigt som tyngdlagen drog ner våra kinder något mot marken på ett mindre förskönande sätt. 

Cecilia Gustafsson höll även det fysiskt tuffare passet Soma Move, vilket var en blandning mellan kampsport-, yoga- och dansrörelser. Hon berättade under det sista passet jag hann delta med henne, om en meditationsbild hon hört av Kristin Kaspersson, som vi alla skulle försöka bära inombords även till vardags som i verkligheten kan bli ganska svår att bevara. Även om tanken är god.

- Namasté

Du ska tänka dig ett tänt vitt ljus innanför bröstkorgen och du ska leva på ett
sådant sätt, att den låga du har inombords fylld av värme och glädje inte släcks av för mycket stress eller kvävs av instängdhet och tyngande omständigheter. Det gäller alltså att välja hur vi använder vår tid på bästa sätt. Jag kan erkänna att det ljus jag själv borde haft innanför bröstkorgen idag troligen blåste ut ganska hastigt bara den stunden före jag ringde upp datasupport och sedan irriterat ville få fram en funktion i ekonomiprogrammet som jag inte hittade tillräckligt snabbt.

Stackars all IT-Support som får stå ut med alla hetsiga människor, vilket tålamod de måste ha. Minns även en kollega jag arbetade ihop med på ett globalt IT bolag 2002, som stressat tryckte ena pekfingret mot ena näsvingen, drog in luft genom andra näsborren skiftade och blåste ut luft ut genom den andra näsborren med några desperata täppta ord , - Det här ska vara bra mot stress!  

Förövrigt träffade vi många människor som vi troligen inte skulle mött annars. Bland annat ett mycket trevligt fåruppfödarpar från Småland. Fåren var inget de kunde leva av och den ganska roliga kvinnliga parten av dem erkände, att hon led med världens ångest var gång något får skulle lämnas för slakt. Hon hade även noterat att inga andra av fåren tycktes sakna det får som forslats bort, utan övriga stod lugnt tuggande kvar utan medlidande. Slutkontentan var att de kanske inte var lika skärpta som t ex grisar sägs vara med sin intelligens. Hon arbetade annars som en mycket elev ömmande musiklärare och han var dataingenjör som nyss sagt upp sig av samma anledning som jag gjorde för över 13 år sedan. 

Sista kvällen kom vi även in på att det är så vanligt idag, att alla lämnar ut sig själva på ett utlämnade sätt, ju mer elände desto mer poäng. Kvällen före hade en föreläsare och allmän livscoach lämnat ut sin tragiska barndom inför alla på sin föreläsning. Trots att alla troligen haft problem eller tragik på något sätt, allt är ju relativt som den smarta Einstein uttryckte, så den som stjälper ut mest på den offentliga arenan blir den som ges mest uppmärksamhet.

Den föreläsande coachen hade haft en mycket elak far som misshandlat honom så hårt att han som pojke, genom lån av sin pappas tjänstevapen som han ägde som polis, gick för att skjuta sig. Han stoppades dock av en rar grannflicka som slumpartat mötte honom och sade att hon tyckte så mycket om honom. Den lilla meningen, gjorde dock så mycket, att han valde att lämna tillbaka den misshandlande pappans tjänstevapen och leva vidare ett tag till, vilket var sensmoralen. Det vill säga så lite kan göra så mycket. Förövrigt var det väldigt mycket god mat, efterrätter och dryck, så trots all träning lade jag nog på mig något kilo. Det sista tillhör ju ändå ett av livets nöjen, så det måste man ju unna sig i vart fall på ledig tid.  

Under tiden får vi försöka både finna och hålla lågan tänd innanför bröstet kanske kan det för vissa ske med hjälp av Pink Floyd:s Shine On You Cracy Diamond.