Varför syns inte Mona Walter i Svensk television?

En intelligent kvinna med en stor erfarenhet av religionen Islam som Mona Walter har som före detta islamist bör svensk television använda mer av för allmän upplysning till allmänheten.

Religion som påverkar andra människor och samhället samt Sverige till det sämre har inget med rasism att göra, vilket jag håller med Mona Walter om.

I Sverige har vi sedan länge haft ett jämställt samhälle med lika möjligheter, rättigheter och likabehandling för män och kvinnor, varför jag har svårt att se hur Islam passar in i den mallen.

Kanske kan någon förklara det för mig, för just nu har jag inte den bilden riktigt klar för mig.

Tillägg: Muslimer inte är detsamma som Islamister även om ofta muslimer har en tro på Islam.

Lördagsreflektioner

Jobbade sent igår. Mycket arbete nu. Vaknade både 02.00 och 06.00 och trodde att jag försovit mig för att slutligen i morse stressat vakna 08,35, då jag istället verkligen hade försovit mig. Hade nämligen bokat ett träningspass 08,45. Rusar upp, slänger på mig träningskläder tar vattenflaska och träningsväska i handen och joggar till gymmet där en receptionist ger ett förvirrat intryck och tar god tid på sig före hon lyckas trycka ut gruppbiljetten trots att jag redan är försenad.

När andra passet efter det första är klart tar jag mig till omklädningsrummet och hör hur tre tjejer runt tjugo pratar med varandra.

- Nej, vi brukar inte direkt hänga med varandra, sade den ena smalare blonda tjejen till den tredje tjejen om den andra lite större blonda tjejen.
- Nej vi känner väl bara varandra via vår pappas nya och när vi möttes vid något tillfälle.
- Åh jag tycker så synd om Lisa hon verkar så ensam. Det gör ont i hjärtat, utropar den mer stabilt byggda blonda tjejen utan riktig äkta känsla i rösten.
- Äh, hon får väl skylla sig själv som gjorde slut med honom, säger den första blonda tjejen utan medkänsla.

Vi måste alltså ha en kille för att inte vara ensamma, tänker jag. Hon vet nog inte att det även i en relation kan skapas ensamhetskänslor. Tänker sedan på hur jag själv började träna på gymmet när jag var tjugo. Började träna med en jobbarkompis i samma ålder, som sedan ofta mer och mer fick någon ursäkt för att inte gå till gymmet. Något som gav mig insikten att skulle jag komma någon vart, fick jag ta mig dit själv och så blev det. Det är så länge sedan samtidigt som det inte känns så avlägset. Tiden går snabbt. Flyttade hemifrån vid 18 och blev på ett vis uppfostrad av äldre kvinnor på det barnsjukhus där jag jobbade.

Jag fick stå i skam-ljuset i personalrummet om jag inte lyckades brygga kaffet på rätt sätt så det blev tillräckligt starkt eller vispa småbarnens mjölkersättningar med snabba rörelser enligt den gamla stammen. Har alltid känt att den tiden kunde jämföras med dåtidens lumpen för killar i samma ålder. Du får en chans att bli "uppfostrad" eller ges vissa regler av andra. Kanske som tikar hos hundar alltid naturligt uppfostrar valpar, okända som kända, så fort de går över gränsen, då kommer styrkan fram, tänderna visas och dova morranden hörs tätt, tätt nära den olydiga valpen. Hade ändå ganska kul på den tiden. Minns att jag fick låna en manlig väns Porsche när jag skulle ta mig till jobbet, som barnsköterska när jag var 19 år, som jag njutningsfullt körde fram snabbt med och parkerade utanför sjukhuset nära personalingången.

Annars skulle vi kunna se på livet som en lång graf visande toppar och dalar och runt tjugo ska enligt vissa studier var den mest lättsamma och glatt känslofyllda perioden. Troligen för att vi fortfarande är ganska naiva. Därefter kommer ofta mer eller mindre långa sluttningar i grafen, genom att vi oskyddat träffas av olika händelser och möten med olika människor i livet som stöter, blöter, ger ärr och ibland förhärdar oss. Många möter tuffa utmaningar som vi sedan bearbetar på mer eller mindre smidiga sätt. Tar vi oss dock igenom dem på ett sunt sätt har vi ändå vunnit mycket. Möjligen blir vi även med tiden mindre dömande mot andra.

Människor som lyckas undvika kriser, utmaningar och större förändringar i livet blir ibland på ett sätt, känslomässigt efterblivna och ges inte samma empati eller förmåga att varken förstå andra människor, sig själva eller klara sig. Det sägs dock att vi aldrig får mer utmaningar än vi har förmåga att klara av, så det kanske kan vara en tröstande tanke för somliga.

Tittade på Skavlan i går kväll, där en ung man berättade om sin kris när hans föräldrar skilde sig när han var sexton. Utmaningar för någon kan ibland ses som banala och ringa för en annan. Min teori är dock att vi är i livet för att utvecklas och lära oss och där är alla på mycket olika nivåer.

Idag är dock en ny dag, där alla möjligheter finns, eller som Nina Simone, sjunger "It's a new dawn, t's a new day", med låten, Feeling Good. Nina Simone fick jag höra första gången när jag var tjugo plus av en man som kunde laga mat professionellt och lärde mig vissa goda märken av rött vin, däremot hade han en del mindre sunda levnadsvanor.

Alla möten har väl ändå lite av både gott och ont i sig. Nedan syns Carly Rose Soneclar, endast 13 år, som till en början möts av stor skepticism när hon ska framföra låten, Feeling Good som Nina Simone framförde före jag föddes redan år 1965.

Är Islam kompatibelt med mänskliga rättigheter?

Det finns en moské i närheten av mig som i filmen nedan nämns som "Sveriges kändaste moské" och har inte bekymrat mig nämnvärt de senaste åren, att vissa grupper valt en religion som är helt främmande för mig. Jag blev uppfostrad att människor får tro på vad de önskar så länge de inte försöker tvinga på någon annan en trosuppfattning.

Det var förstås på den tiden när inga eller väldigt få muslimer bodde i Sverige. Jag har även en svensk kvinnlig vän, som jag idag förvisso har mycket dålig kontakt med, som konverterade till islam för en drygt åtta år sedan. Något jag hade lite svårt att förstå vid tidpunkten, samtidigt som jag inte ville stöta mig med hennes trosuppfattning. De förklaringar jag fick, varför hon var tvungen att bära slöja var, att män inte skulle bli så upphetsade om de såg henne utan. Något jag hade kunnat diskutera mycket mer om det inte var för jag inte ville såra henne eller starta en konflikt.

Jag skulle själv aldrig någonsin ta till mig en religion, som så uppenbarligen har en kraftigt förlegad syn på kvinnan, ty varför ska hon behöva dölja sig när inte mannen döljer sig?

Tänkte att jag borde lära mig lite mer, kring en religion som så många fler i Sverige har idag med den nya folkökningen och så mer nära inpå än tidigare. Hittade bland annat ett klipp från Youtube där det framgår att det är mannen som är familjens överhuvud, eftersom han inte har de där känslomässiga egenskaperna som vi kvinnor ska ha, enligt en av de höga profilerna inom Islam i Sverige från filmen.

"Slöja är kvinnans frihet"...

I filmklippet intervjuas tre av de högsta profilerna för Islam i Sverige. De ska representera ett stort antal muslimer och även föra deras gemensamma sak i den allmänna debatten i Sverige. De ses som moderata muslimer och deras tolkning av den muslimska idétraditionen (Islam) ska enligt beskrivningen vara allmängiltig och vanlig.

Vi får reda på att det i Islam är legitimt för mannen att slå sin fru om hon är illojal. De menar att den moderata tolkningen av versen är att det inte är rekommenderat, att slå sin fru, om det dock ska göras så ska det ske löst.

Nedan är kopierat av beskrivningen under filmklippet.

"Oavsett om man har en moderat eller en radikal tolkning så är det fortfarande legitimt att slå sin fru, men varför är det tillåtet att slå sin fru i Islam? Så här står det i Koranen enligt en översättning:

[Surah 4.34]: Men are the maintainers of women because Allah has made some of them to excel others and because they spend out of their property; the good women are therefore obedient, guarding the unseen as Allah has guarded; and (as to) those on whose part you FEAR DESERTION, admonish them, and leave them alone in the sleeping-places and BEAT THEM; then if they obey you, do not seek a way against them; surely Allah is High, Great.

"Den svenska översättningen försöker mildra ordvalen lite, men budskapet är i grunden det samma: Det är okej att slå sin fru enligt Koranen om man fruktar att hon ska svika äktenskapet. Det räcker alltså att du FRUKTAR att hon kanske ska lämna dig för att mannen ska få läxa upp henne handgripligen."

Går vi vidare till Hadith:erna som beskriver Mohammeds leverne hittar vi ett intressant exempel på hur man får behandla sin fru. Översättning Sahih Bukhari, vol. 7, bok 72:715:

"[...] Rifa'a divorced his wife whereupon 'AbdurRahman bin Az-Zubair Al-Qurazi married her. [...] the lady (came), wearing a green veil (and complained to her (Aisha) of her husband and showed her a green spot on her skin caused by beating). It was the habit of ladies to support each other, so when Allah's Apostle came, 'Aisha said, "I have not seen any woman suffering as much as the believing women. Look! Her skin is greener than her clothes!" [...] She [the lady] said, "By Allah! I have done no wrong to him [the husband] but he is impotent and is as useless to me as this," [...] 'Abdur-Rahman [the husband] said, "By Allah, O Allah's Apostle! She has told a lie! I am very strong and can satisfy her but she is disobedient and wants to go back to Rifa'a [ex-husband]." Allah's Apostle said, to her, "If that is your intention, then know that it is unlawful for you to remarry Rifa'a unless Abdur-Rahman has had sexual intercourse with you."

"Trots att Abdu-Rahman hade misshandlat sin fru så att hennes hud var grönare än hennes kläder brydde sig Mohammed alltså inte om att läxa upp mannen för hans vedervärdiga beteende. Kvinnan fick inte skilja sig och skulle tvärt om underkasta sig mannens sexuella lust.
Det går att hitta många exempel, men poängen är att hustrumisshandel är en väl integrerad del i muslimsk idétradition. Det muslimska äktenskapet är helt enkelt inte baserad på en jämlikhetstanke. Ta inte mitt ord för det; kolla upp saken själva!"

I filmen kommenteras att makthavarna i Sverige istället borde ta en ideologisk konflikt med de högsta profilerna istället för att stödja värderingar som undergräver mänskliga värderingar för många människor. Margot Wallström var dock en som sade emot, med en hel del efterföljande kritik.

Personligen har jag inte tidigare motsatt mig landets religionsfrihet, däremot kan jag inte ställa mig bakom den här typen av religionsverser och bakomliggande stöd till förtyck i ett modernt samhälle som Sverige. Det passar inte in riktigt. Vissa kan säkert tänka, att det finns vissa svenska män som slår kvinnor, - Skillnaden blir dock att vi inte har en religion, som möjliggör det legitimt att slå en kvinna såsom koranen och inte heller en lag i motsats till sharia som är uppbyggd efter koranen. Enligt min åsikt är inte islam kompatibelt med mänskliga rättigheter såsom bland annat jämställdhet.

100 år sedan - 5 januari 1917

Protesterande mödrar på väg till mjölkcentralen i Sthlm.

Sökte och läste från Dagens Nyheter:s arkiv där inget gick att spara ner i fil eller kopiera på ett läsbart sätt, så jag fick notera för hand.

När det gällde sökordet Jämställdhet, så fann jag en artikel från den 5 januari 1917, vilken kan jämföras med dagens debatt kring jämställdhet, där det talas om "mansplaining" m.m.

"Vid stadsfullmäktiges sammanträde den 20 sistlidna november tillsattes en kommitté..(...)

Från kommittén:s förslag uppkom en artikel med rubriken:

"Dyrtidshjälpen i Stockholm 
  Detaljerat förslag"

Underrubrik löd:

"Billig närande middagsmat åt arbeterskor, affärsanställda m.fl.

"Största möjliga rabatt på ett begränsat antal livsmedelsråvaror, främst potatis."

Rabatten skulle ligga på 35 öre /portion.

"Tillhandahållandet av billig mat skulle ske dels genom middagsbespisning för ensamstående fabriksarbeterskor, affärsanställda och med dem jämställda"

"Att möjlighet finns för att en anordning som den föreslagna skulle kunna verka nedpressande arbeterskornas löneförhållanden anser kommittén icke uteslutet, men håller dock före att ett försök bör göras att på ett föreslaget sätt bringa hjälp åt dem som för närvarande säkerligen få otillräcklig näring." 

Frågan är om det kvinnlig biståndet kanske bidrog med en nedlåtande syn kring kvinnors egen kompetens att försörja sig eller öka sina egna löner.

Vidare sökte jag i arkivet på orden "invandrare" och "invandring" och fick inte fram någon träff från den dagen. Däremot hittade jag en artikel från den 5 januari 1917 när jag sökte på ordet  "flykting", som återges nedan:

"Elva finska flyktingar över Bottenhavet!
Haparanda, fredag. Idag anlände hit 11 finska flyktingar, som rymt från Uleåborg till Seskarö över Bottenhavet och därvid begagnat sig av häst och släde. Deras mening är att emigrera till Amerika"

Därefter sökte jag efter ordet "Upplopp" och "Brand", för att se om det var några gatupplopp eller bränder som vi haft den senaste tiden av olika orsaker. Inget liknande framkom, förutom annonser om "Brandförsäkringar", noterade jag en annorlunda form av kontaktannonser, där några delges nedan.

Troligen hade män lättare att finna en kvinna på den tiden där fattigdomen var högre, vilket möjligen framkommer i nedan annons:

"Två Flickor"
Önska genom korrespondens bekantskap för ev. Äkt. med var sin allvarlig, karaktärsfast man i 80-årsåldern. Svar till (var för sig)"Sympati", "Förtroende". Dagens Nyheters Huvudkontor, f.v.b."

Kanske ett par lycksökerskor på den tiden, med tanke på önskemål  om mannens ålder och deras ungdom.

Nedan syns ytterligare en kontaktannons från 5 januari 1917:

"Äktenskap
Medelålders, energisk och skötsam ogift, ensamstående, kraftfull byggmästare med framtid för elektriska arbeten som ovillkorligen skola lämna lönande förtjänster, söker sig en husfru, allvarlig flicka, eller änka, även om hon har barn, som vill lära sig ett lönande arbete. Den som fullt intresserar sig för honom väntas tacksamt som godhetsfullt under brevsvar till "Skötsam byggmästare", Dagens Nyheters huvudkontor, Stockholm, f.v.b."

Annonsera om äktenskap var tydligen vanligt på den tiden och inte alls förekommande idag. I de flesta kontaktannonser fanns benämnt att de sökte "Äkt" en förkortning av äktenskap.

Lika ovanligt idag är att läsa om en så engagerad advokat att han söker vittnen till en händelse, enligt nedan annons från den 5 januari 1917:

"De personer

som sågo bilolyckan på vägen vid Dragon Kasernen nyårsnatten vid 1-tiden bedjas vänligen meddela sig med Adv.W. Hellberg Drottninggatan 38. Riks o allm. 75 34."

Vi kan fundera över vilka svar som kom in och sedan hur trovärdiga de kunde varit.

Nyårsafton med fest, dans och sluddrande folk

Det är nästan så att man kan känna den kollektiva segheten i luften idag efter nattens firande. Staden
har varit halvt sovande och människor har idag synts lunkande och smått förvirrande på trottoarer och i promenadstråk.

Dessert - Pannacotta

Hade ändå bokat ett cykelpass idag vid 14,00 och igår hade det funnits 77 stycken ambitiösa som förbeställt träningspasset, när vi dock idag på nyårsdagen satt i salen lyste var tredje cykel tom, utan passagerare.

Igår hade vi bokat nyårssupé på Engelen, där mat och vin smakade riktigt bra och en fin och trevlig servitör gjorde sitt bästa för att möta våra behov.

Vi hade inte bokat några speciella platser, utan fick ändå en till allas belåtenhet mysig fönsterplats om än något trång med scenen på andra sidan rummet, där coverbandet Rabalder sedan spelade kanske mer än bättre med en snygg mörkhårig sångare.

Filmklipp syns nedan med den gamla låten, Hooked On A Feeling av Björn Skifs, igår spelad av bandet Rabalder på Engelen. När kvällen med tiden blev mer och mer sen fick även fler män svårare att uttrycka vad de ville säga, då orden blev förvrängda av starka Tj-ljud.

Likaså blev fler och fler mer utmanande i sin dans framåt natten, som utvecklades till en blandning av salsa och danssteg från filmen Dirty dancing komponerat med mycket korta kjolar, tighta blusar och tryckande rullande höfter. Det borde dock inte vara fel att för ett par timmar ges illusionen av att vara supersnygg och professionellt dansant även om så kanske inte är fallet.

Kvällens skål: - Vi är både halvblinda, halvdöva, men jäkligt snygga!

Kvällens raggningsreplik: - Ser du den här sedeln? Den kvinnan är lika vacker som du.

Mannen ansåg dock efter en stund att jag var en gift kvinna som hade för avsikt att vänsterprassla när jag inte ville dansa med honom.

Inne på damtoaletten delades tips råd, gemensamma bekymmer och hemligheter skämtsamt kvinnor emellan. Ute regnade det och folk bar paraply och vi såg mer ut att vara i ett regnigt London än ett vinterkallt och snövitt Sverige. När klubben stängde ville en man från Borås följa med mig hem och dricka vin, - Vi lever bara en gång, sade han förföriskt och gjorde ett tappert försök att få ett kvart-över- tre- ragg.

Julslut och kontraproduktiv godhet..

En nära äldrebekant började fråga mig redan i somras, vad jag skulle göra till jul, trots att hon visste att jag inte skulle spendera den vid ett långt vackert långbord med massor av släktingar och kärleksfull trängsel i likhet med julen i filmen Fanny och Alexander i regi av Ingemar Bergman.

En film som hade biopremiär 1982. Förvisso fanns en del otrohet och en del barnmisshandel och annat elände bakom den vackra fasaden. Kanske som mycket annat i samhället. Skenet bedrar.

Vissa människor får annars energi om de kan trycka fram vemodiga känslor hos andra, för då kan de själva känna, - Jo visst jag har det ganska bra, så de kanske ges möjlighet att trösta den andra, eller bara av möjligheten att någon annan känner sig lite övergiven, för då känner personen att hon blir lite starkare av tanken på att någon kanske tillfälligt är svagare än henne. En form av energivampyrer, som överför sina egna olyckliga känslor mot någon annan, för att själv få i sig mer positiv energi.

I fredags åt jag lunch med en kvinnlig vän som vid samtalet om julen rynkade pannan och tittade medlidsamt mot mig när jag sade att jag inte skulle fira med mina kvarvarande levande släktingar i år utan själv, så jag sade till henne,
- Nej, du behöver inte tycka synd om mig och skakade bestämt på huvudet.

Faktum är att människors medlidande hjälper inte alltid målpunkten för deras bekymrade ansiktsuttryck, utan kan ibland mer skapa en form av känslomässig misär. Och eller ibland till och med en bevärande känsla att man måste lugna den "bekymrade".

Kan annars nämna att jag haft en lugn och behaglig jul, där jag med många andra aktiva faktiskt hunnit med ett par träningspass, lagat nya maträtter, tittat på Kalle Anka, mediterat. Det sista ska bygga upp vår grå hjärnmassa och ska vara den enda metod, som förstärker och bygger upp hjärnkapaciteten efter vi fyllt tjugo år. Det kan inte skada. 20-minuter om dagen ska vara en bra dosering enligt de lärda. Inget jag själv fullföljt. De sista dagarna har jag faktiskt även byggt upp en egen webbshop - charlottalenabloggar.se. Tyckte namnet ändå var lite inarbetat och kunde fungera att koppla ihop med denna blogg.

Webbshoppen är i stort färdig att börja användas, för dem som är nyfikna att läsa den satirpolitiska kriminalthrillern, Bakom Dolda Ansikten till ett lägre pris och göra sig en egen uppfattning bakom skvaller och förtal. Tycker det är dumt, att ett förlag ska sitta och sälja och ta en del av den lilla intäkten, när jag kan få in den direkt, trots att böcker mycket sällan blir en försörjningsmöjlighet och knappt täcker en bråkdel av självkostnaden.

När det kommer till det känslomässiga medlidandet över andras situation skapar det i likhet med det fysiska medlidandet, som sker när människor slänger i en peng hos de permanent sittande tiggarna utanför flertalet affärer en lika kontraproduktiv situation. Flertalet av de tiggare jag sett på senaste tiden ser friska ut och skulle troligen må bättre av att kämpa för sin överlevnad genom egna tjänster, än att bara sitta och inte göra ett dugg i väntan på att någon slänger i en peng i deras pappersmuggar.

Samla tomburkar, sopa gator, tälja smörknivar och sälja på julmarknaden. Vad som helst mer än att bara sitta. Om vi ser till den biologiska begynnelsen, så jagade människan i jakt på mat och föda, för att sedan börja odla, och driva sina egna små verksamheter i form av t ex skräddare, skomakare eller bagare. Inte var det några som slängde pengar åt dem, eller andra sittande. Övrigt lärande kring det destruktiva av att tycka synd om andra kan läsas här.

Tiggeriet blir en permanent situation då vissa människor vill känna sig goda genom gesten av att slänga i en femma i bägaren, vilket får individen att sitta där ännu längre i en meninglös tillvaro. Amanda Björkman på Dagens Nyheter menar ändå i motsats till Ann Heberlein att skänka en slant ändå är ett försök att hjälpa och inte, som Ann Heberlein menar en gest från "moraliskt överlägsna". Amanda Björkman har möjligen missat den långsiktiga risken med att skänka pengar till tiggare i form av en cementering av deras livssituation.

Den så kallade godheten som sker av att slänga en krona eller två till en tiggare är egentligen en ganska nedlåtande syn på människors, sedan begynnelsen, förmåga att själv kunna överleva utan allmosor. Jag tycker det är ganska bra att vissa romer åtminstone börjat sälja en egen tidning på gatorna även om de numera konkurrerar med de bostadslösa som säljer tidningen Situation Stockholm.

Sverige var annars ett u-land på 1870-talet där de flesta svenskar var fattiga, dock sysselsatta med något. 100 år senare blev Sverige ett av världens rikaste med hjälp av uppfinningar och smarta entreprenörer. Jag kan ibland få lust att höja rösten och säga till tiggaren att resa sig upp från sin förnedrande situation och göra något.

Avslutningsvis tänkte jag hedra George Michael som endast 53 år gammal somnade in av hjärtsvikt på juldagen och nedan sjunger den populära, dock så uttjatade balladen, Last Christmas.

De anonyma krigarna i kommentarsfälten - Bakom dolda ansikten

Läste i Dagens nyheter i morse artikeln, "Nätet har blivit grogrund för högerextrema" av Kristofer Ahlström. Han kommer inte med något nytt fenomen, eftersom det pågått länge och bland annat är något som min satirpolitiska kriminalthriller, Bakom Dolda Ansikten, starkt växte fram från och präglats av, vilket blev frukten av ändlösa påhopp, pöbeldrev, förvridningar av ord, subtil smutskastning, uthängningar med förtal, spridning av förtal via e-post med mera. Det är dock inte detsamma som att endast jag skulle varit utsatt för sådant.

Det räckte med att du diskuterade med andra på forum eller bloggar och hade egna eller motsatta åsikter, så blev du utsatt för kommentarsdrev precis som Ahlström beskriver. Den enda skillnaden tycks vara att rasism har kidnappats som den enda orsaken för media och det enda förbjudna ämnet.

I mitt fall var det andra ämnen som jämställdhet och troligen för den gruppen moraliskt obekväma betänkligheter, när det gällde sex med unga och barn, som jag inte ställde mig bakom. Även om jag fått drev mot mig när jag länkade till en dokumentär om nazismen i kommentarsfältet på Svenska Dagbladet.

Ahlström beskriver det jag berättar i min bok, vars titel syftar till anonyma på nätet. Människor som säger vad som helst till och om andra, som är helt okända för dem, som det högst sannolikt inte skulle våga möta offentligt. Knappast heller skulle de våga ställa sig i grupp mot någon enskild med förtal uttryckt i grupp som de gör på nätet om de hade synts med sin egen identitet. Jag beskrev en dylik upplevelse i detta inlägg, från att ha blivit utsatt på Svenska Dagbladets kommentarsfält januari 2015, efter att boken kom ut.

Ahlström nämner även Fredrik Wass, omvärldsbevakare hos Sveriges Tidskrifter med fokus  på den digitala medieutvecklingen, som beskriver samma tekniska hantering jag beskrivit från min bok att,

 "Knepet att registrera multipla konton och sprida hatpropaganda från alla dessa, får antalet aktivister att framstå som fler än vad de egentligen är". 

Exakt på samma sätt använder de dessa verktyg (olika konton) när de vill få någon att framstå som illa omtyckt, utstött och hatad  av många, när de antingen hänger ut någon med drev under, eller ger sig på någon för att smutskasta eller trakassera denna i kommentarsfälten.

I artikeln nämner Ahlström även på liknande sätt det jag beskrivit i min bok, att de arbetar för att skapa känslan av "ett numerärt överläge och att framstå som verktyget för en bred folkvilja". Vill de få någon utstött, så arbetar de som män som misshandlar kvinnor, fryser ut denna från gemenskapen genom trakasserier och förtal.

Jag minns att jag frågade en anonym bloggare, om de kallade på varandra i twitterflödet, när de kom så många på en gång med ogrundade elaka och hatiska kommentarer mot mig in på den aktuella bloggen, mot någon som de inte alls kände, vilket bloggaren förnekade. Ahlström beskriver i sin artikel,

"Det sker i grupper där dessa saker gång på gång delas, och personer därifrån springer in och kommenterar. Det är en typ av organisering som sker på frivilligbasis och inte nödvändigtvis är sanktionerad av Sverigedemokraterna, men kommentatorerna tror på ett politiskt budskap vars innebörd är att SD är utsatt och att man agerar i försvar för partiet.(...) Det är likadant i USA där Trump eldar på konspirationsteorierna och folk rusar till hans "försvar"." 

Människor i gemen följer flocken och gruppen för att de skapar gemenskap och på nätet är samtidigt inte alla typer av människor representerade. Många har nog troligen fått sin första gruppgemenskap först när de kom ut till nätet. Från den här gruppen får alla som tycker likadant  direkt uppbackning, stöd, social gemenskap, som jag beskrivit i tidigare inlägg, samtidigt som de som tycker annorlunda i många fall tvärtom blir bestraffade genom trakasserier av olika slag.

Min bok, skrev jag av den energi jag fick av att få "skriva av mig" det hela. Något som ganska tragikomiskt ledde till det motsatta. En vän berättade för en tid sedan för mig om en grupp på nätet, som kallar sig #jagärhär, på Facebook, som numera ska ha över 40 000 medlemmar. Deras syften är att de ska hoppa in och mildra drev och påhopp med lugna argument. Ett fint initiativ vars syfte inte är att skapa motattacker, utan stå upp för människors lika värden. I den gruppen bör även vita heterosexuella som utsätts på Internet få stöd, så vi inte hamnar i någon form av omvänd rasism.

Nu lite avslutande, vackra och vemodiga toner av Sanne Salomonsen med låten, New York Minute.

Fredagsrelax

Slappna av och dröm dig bort med Beethovens 5 Secrets framförd av The Piano Guys - en orkester där musikerna är mellan 13-18 år gamla.

Lyssnar just nu på dem när jag faktiskt jobbar..

De ska ha använt fem olika melodier från fyra ögonblick av Beethovens 5:e symfoni.

Mest fantastiskt var ändå att Beethoven var döv den huvudsakliga delen av sitt liv och även när han skapade många av sina verk.




 Mer om ovan klipp och orkester finns här.