Translate

fredag 1 juli 2016

25 minuters semester med sadelsnack och diverse livsfilosofi

Läsning: Godhetens kraft av Daniel Goleman
Vi småföretagare har väldigt korta semesterperioder. Jag hade min i förrgår som varade i 25 minuter, beräknat från det att jag lutade mig bak på några relativt nyskapade solstolar i trä, som de byggt längs gångvägen nere vid Årstaviken och slog upp min levererade bok från Adlibris, fram till jag satte mig på cykeln och tog mig hem igen.

En pocketbok på 318 sidor med titeln, Godhetens Kraft, av författaren och psykologen Daniel Goleman som tagit inspiration av Dalai Lamas vision för en bättre värld. En bok som en vän rekommenderade mig för någon tid sedan. Jag hann läsa 18 sidor och fick under tiden sällskap av en ganska tam gråsparv som småskuttade nära mina ben och försökte luska ut, om jag kanske var typen som kunde slänga till honom lite brödsmulor. Fågeln hamnade tyvärr inte på bild däremot boken.

En tjuv med en form av sadelfetisch har ju två gånger stulit min sadel, trots att cykeln stått i ett låst cykelrum. I förrgår före min 25-minuters semester ledde jag min sadellösa och även vid tillfället sadel-stångslösa cykel, eftersom någon tyckte sig kunna ta även stången när cykeln ändå såg så bestulen ut, till en cykelaffär.

Tips mot sadeltjuvar - bär med dig sadeln
I den första cykelaffären fanns sadeln, dock ingen passande stång, så jag fick leda vidare cykeln långt ner mot Folkkungagatan där det finns en kvinna som har en liten cykelverkstad. Hon fick till slut fram rätt stång i en av hennes stora lådor. Den här gången köpte jag även ett sexkantigt skruvverktyg, så jag kan skruva loss sadel med stång och ta med hem, så får sadel-fetischist-tjuven sno någon annans sadel nästa gång.

Åter till boken, så handlar det tydligen om att ta hand om sitt inre, vilket kanske inte är så överraskande när Dalai Lama är inblandad. Det inre ska vårdas för att vi ska kunna bortse från negativa tankar och därmed skapa negativa processer. När vi lyckats med det ska vi vända blicken utåt och omkring oss, enligt texten i boken. Nu har jag inte läst hela boken dock finns där sannolikt en del kloka råd för alla att ta sig igenom.

Dalai Lama har inte alltid varit lugn, timid och harmonisk, utan berättar att han hade väldigt kort stubin när han var ung. Nu har han övat i sextio år, så nu blir han inte lika arg längre. Irritation kan fortfarande uppkomma och ilska kan blossa upp kortvarigt. Det sista låter ju ganska normalt. Psykologerna anser tydligen, att om man snabbt kan lämna ett upprört tillstånd så är det ett uttryck för bra återhämtningsförmåga och utmärkande för välbefinnande, enligt Daniel Goleman.

I morse var jag iväg på ett Hot Mojo-pass, yoga i ett rum som ska vara uppvärmt till 38 graders värme. Jag har hunnit träffa på en hel del olika gym-instruktörer i mitt liv. Det finns varianten som tyst och molande kör på och vi andra studerar och tar efter rörelsen. Sedan finns olika former av Intruktörs-typer som egentligen själva söker uppmärksamhet och bekräftelse. Enligt tidigare HotMojo-pass har jag blivit lärd att instruktören ska endast muntligen ge instruktioner och inte själv visa.

Tidigare pass har gått ganska hyfsat trots att många övningar nästan handlar om att slå skruv på sig själv genom det mest skruvade ställningarna. Min digitalbox hakade upp sig igår, så jag satt istället in en gammal DVD av Kay Pollok och före jag somnade, hann jag lyssna på hans introduktion kring temat, att välja glädje. Kay Pollok, hade tidigare ofta retat upp sig på alltid någon ny individ, när han kom in i ett rum, åkte t-banan eller var han än befann sig. Kontentan av det lilla jag såg, var att Pollak till slut blev lärd av en annan äldre man, att han kunde lära sig något av sig själv de gånger han störde sig på någon annan.

Trots att jag somnat in till Kay Pollaks glada och positiva budskap, förbyttes min sinnesstämning av den här HotMojo-intruktören i morse. Jag anser att en yoga intruktör bör kunna se deltagarna som individer och inte inbilla sig att alla vill ha samma behandling, som hon själv tydligen sade sig velat ha när hon gick på en klass.

Nu skulle vi gå ner i en ganska tung knäböjningsövning som jag gjort massor av gånger. Hon tyckte då att hon kunde gå fram till mig och ta tag runt min mage och trycka ner mig mer, utan att be om lov och menade att vi inte fick svanka, så jag kunde inte låta bli att kommentera att det måste ju ändå påverkas lite av hur mycket vi själva är svankryggiga eller inte.

Jag kände även lite att jag inte hade gått dit för att få speciella instruktioner före frukost, utan bara göra mitt bästa i egen takt. Hon kände sig då tvungen att visa övningen ännu mer inför alla och tala för sin teori som inte var enligt min. Vid nästa övning som mer var en klassisk stretch, där vi skulle böja oss fram och nedåt med huvudet för att sträcka ut baksidan av benet, kommer hon fram till mig igen och lägger handflatan på baksidan av mitt huvud och trycker ner det mer mot golvet. Jag skakar bort hennes hand, för att visa att den inte var välkommen och upplever att hon nästan ville straffa mig för att jag sagt emot henne vid förra momentet.

Vid avslutet som alltid är en lugn ganska kort avslappning i ryggläge, säger hon, - Andas nu in och sedan ut all den negativa energi ni tog med in här i salen. Och jag tänker, eller den negativa energi vi fick här inne i salen. Hon avslutar sedan passet med att förklara att hon alltid ger instruktioner och visar på alla för att, så ville hon ha det när hon gick en klass. Hon ber sedan oss ge henne feedback, som inte behöver vara positiv. Jag tänkte att jag hade inte kommit till det här morgon passet, för att få huvudet nedtryckt och sedan varken lära upp eller ge henne bekräftelse.

Den energin eller lusten hade jag inte före frukost. Däremot kunde jag relativt snabbt släppa den tillfälliga irritationen. Vad jag troligen redan fått insikt om tidigare, om jag ska följa Kay Polloks lära vid just denna irritation är delvis, att jag inte gillar auktoritära inslag, delvis som troligen fler andra att ingen vill få en känsla av ett pressande tryck mot huvudet av en okänd hand. Inte ens hundar vill bli klappade direkt på huvudet av okända. Någon annan som annars framställer ett tryck i dubbel bemärkelse är Joss Stone med låten, Under Pressure.


2 kommentarer:

  1. Det är bra Charlotta, låt ingen mästra dig. Gott att du håller på din integritet.
    Och kvinnor som svankar är ju bara vackert.
    Sedan kan jag tycka att 25 minuters semester är i minsta laget, även för en företagare. ;) //T

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, för inlägget. Jag har visst fått en supporter :)

      Ja det är intressant det där med integritet, både den fysiska och den mentala och även om vi ser till nätet där så många lägger ut precis allting inför inte bara vänner utan även kreti och pleti.

      Vet att jag läste någonstans att den fysiska integriteten även skiljer sig åt i olika länder när det kommer till centimeter. Vi i Sverige skulle t ex ha ett längre avstånd, ett längre integritetsbehov i jämförelse med t ex Kina.

      Var på en sån där Inspirations-dag ute på djurgården på Hasselbacken för flera år sedan, där en läkare vars namn jag inte kan hitta just nu, menade att det inte var hälsosamt att lämna ut allting just på grund av integriteten, så ett visst mått av integritet är bara sunt.

      Radera