Tävling, makt och mer sektkänslor

I helgen var jag iväg på bowling tillsammans med en manlig vän. Det var första gången på tjugo år, så jag behövde inte direkt spela nybörjare vid banan. Vi kunde dock konstatera att de välkända bowling-nördskorna stylats, så de inte var fullt så fula som tidigare.

Jag lyckades slå iväg bowlingklotet, så det hamnade i rännan på sidan om banan ett par gånger under de första slagen, utan att ha varit i närheten av att träffa någon kon.

När jag sedan känner att nu får jag skärpa mig och fokusera mera, så bröt jag högra tumnageln högt upp ovanför tum-spetsen så blodvite med stark smärta uppstod när jag ser klotet fara iväg över banan.

Jag fick avbryta för att gå iväg till receptionen, där en frånvarande kille med euforisk blick såg ner mot sin Iphone, långt från att visa någon servicekänsla. Han reste sig dock slött för att titta efter plåster och konstaterade till slut att de inte hade några.

Jag fick istället vira runt den ömmande tummen med servettflikar och sedan köra in hela paketet i det tredje hålet på klotet och fortsätta spelet. Jag spelade nämligen mot en man som idrottat sedan barnsben och kunde inte ge upp av en "klassiker" som en nagel som gått av. Med tummen bultande och blödande fick jag dock ner nio av tio koner och låg i ledning åtminstone första halvan av serien. Men hade inte nageln gått av och med ett senare upptäckt brutet revben i sena stadiet av sin läkning på högra sidan, efter nyårsdagens drama hade jag möjligen vunnit. Det var kanske bra, så jag inte sårade någons manliga stolthet och behöll kvälls-friden.

Jag har för mig att det var i filmen, "Mitt stora feta grekiska bröllop", som jag såg för flera år sedan, där modern säger rådgivande till dottern, - Du ska komma med dina förslag och lösningar till honom och sedan få honom att tro det är han som kommit fram till dem. Kontentan var att genom den taktiken får du igenom din vilja. Kanske är det något liknande med att inte vinna över vissa män. Låt han vinna, så får du resten av din dag räddad. Haken är möjligen att lägga sig och inte försöka till slutet, fungerar något sämre om du är en tävlingsmänniska.

Förövrigt tycks Aftonbladet fått samma uppfattning kring maktkamp och politisk sektkänsla som jag beskrivit tidigare kopplat till bland annat Jämställdisterna och Sverigedemokraterna. Sekter brukar åtminstone historiskt eliminera sig själva i slutändan, så vi får väl se, om det handlar om en politisk tillväxt, eller bara en gemensamt bestämd PR-kampanj, som ska ut i etern från den stridande SD-toppen och de trogna medlöpande medlemmarna, eftersom det tjatats om den utvecklingen i ett par nyhetsartiklar av dem själva.