Translate

lördag 31 januari 2015

Flashdance - sentimentalitet från 1983

Dans har kanske inte så mycket med boken, Bakom Dolda Ansikten att göra, förutom att bägge ger underhållning. Igår kväll var jag och en tjejkompis ute och åt för att sedan rusa i sista stund till China-teatern vid Berzeli park för att se Flashdance. Jag fick tag i ett rabatterat pris via Let´s deal till Champell Restaurant & Lounge bar på Birger Jarlsgatan.

Två rätters-middag och ett glas bubbel för två personer för 399 kr. Billigt. Det var en stilren restaurang med mysig atmosfär. Till köttet valde vi att köpa till och pröva det röda vinet, Jackson family Liar´s Dice Zinfandel, 2009 som var mycket gott och fylligt med lagom syrlighet, vilket kan rekommenderas en slaskig kall vinterkväll med trevligt sällskap.

Musikalen blev inte detsamma som filmen, som dock hade sina sentimentala gråtmilda avsnitt och upprymda glada stunder när vi fick höra  några klassiker som Gloria, Flashdance - What a feeling och Maniac, Manhunt samt I love rock´n roll, iscensatt med snygga duktiga dansare som fick benmusklerna att rycka i takt.

I rollerna såg vi Hanna Lindblad, Rennie Mirro och Karl Dyall m.flera, en orkester och stor ensemble. Några avsnitt kändes dock som utfyllnad med fel typ av musik. De blev senare ursäktat när vi fick se den medryckande slutfinalen, när huvudrollsinnehavaren efter beskedet om att en äldre kär kvinna avlidit ändå gör sin audition-dans för att komma in på dansskolan. De flesta vet säkert hur det gick. Gråtmilt och sentimentalt. En kvinna ett par snäpp längre ner blev helt till sig, på ett osvenskt vis när inte känslorna höll sig i schack och hon utropade förtjusta små rop och ryckte upp och ner med huvudet.



Från China Teatern

  



Originalet 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar