Ingen rök utan eld

Författaren, Pär Ström, grundare till Jämställdismen

Jämställdisterna har många medlemmar från den så kallade pappa- och mansrörelsen. Det första en utomstående kunde reagera mot var propagandan på nätet, kring den påstått förekommande moralpaniken, kring sex som i sin tur påstods skapa överreaktioner från allmänheten mot sexuella övergrepp även mot barn.

Det fördes diskussioner om att att mödrar i samband med vårdnadstvister, ljög kring sexuella övergrepp för att få vårdnaden om barnet, där papporna oskyldigt hade anklagats för övergrepp.

Rörelsen lobbade för teorin om PAS som står för Parental Alienation Syndrome. Teorin innebär en föräldraalienering, en obefogad föräldrar- eller moderspåverkan.

Den så kallade sjukdomen som barnet ska ha drabbats av, sker genom en påverkan av oftast modern, som sägs manipulera och indoktrinera barnet att ta avstånd från vanligtvis pappan. Barnet ska utan tvekan uttrycka sig negativt, om vanligtvis pappan och påstå att det inte finns någon som påverkat henne eller honom, att berätta om övergreppen barnet varit med om.

Grundaren till teorin om Parental Alienation Syndrome var Rickard A.Gardner i mitten på 80-talet. Han arbetade ideellt på Columbia University och försörjde sig samtidigt som expertvittne åt pappor i juridiska tvister kring vårdnad om barn och umgänge.

Även idag  förespråkas teorin av Men´s Rights Activism och i Sverige av Papparörelsen och Jämställdisterna. De sista arbetar aktivt för att PAS ska erkännas som psykiatrisk diagnos och därmed som verktyg vid bedömning av vårdnadstvister hos socialtjänsten.

Några år tidigare 1976 hade det i Sverige lagts fram ett förslag om mildare straff för våldtäkt, slopat incestbegrepp, och avkriminalisering av sexuella handlingar mot barn över tio år. Inte friskt någonstans.

För drygt fyra år sedan fördes en debatt på journalisten Ingrid Carlqvist blogg bland de sympatiserande jämställdisterna kring, Susan Clancy, Ph.D. och hennes bok, The Trauma Myth - The Truth About the Sexual Abuse of Children and its aftermatch.

Debatten fördes som vanligt på deras forum i samma anda, som ofta sker med Sverigedemokraternas osportsliga debatteknik i kommentarsfält, med fler mot en och personliga påhopp, kring någons påstått bristande intelligens och uppenbarelse som troll och så vidare. Tyvärr förekom de med empatibristande åsikter i majoritet.

Många utanför gruppen upprördes över hur journalisten Ingrid Carlqvist, som ingår bland jämställdisterna och papparättsrörelsen, kunde upphöja forskningsresultat, som påstod att barn inte skulle ha traumatiserats av sexuella övergrepp. De påstod sig vilja belysa att övergrepp mot barn kunde vara "smärtfria" precis som det skulle ursäkta övergreppet överhuvudtaget. Vidare försökte de ursäkta upphöjningen av det subjektiva forskningsresultatet, med att det var bra för att veta hur dessa barn skulle vårdas, vilket upplevdes ganska skenheligt.

Carlqvist skrev ut sin tolkning från boken, The Trauma Myth på sin blogg:

"Medan övergreppen pågår blir barnen sällan rädda eller panikslagna utan mest konfunderade. De förstår (av begripliga skäl) inte riktigt vad sex är, men eftersom det är sällsynt att förövarna plågar och skadar barnen, kan de uppleva det hela som skönt men konstigt."

Vem med omtanke om de minsta lyfter fram en ursäktande tes, serverad på ett silverfat på nätet, där det förekommer sjuka människor med dragning mot barn?

I nedan klipp syns Susan Clancy själv, författaren till The Trauma Myth som blir intervjuad, där hon bland annat hävdar att enligt statistik, har en av fem av alla kvinnor före pubertal ålder blivit utsatta för något sexuellt övergrepp. Vidare en av åtta när det kommer till män. Frågan är varför någon väljer ett sådant ämne, som barnets upplevelse av sexuella övergrepp att disputera kring överhuvudtaget.



När jag tittar på kommentarsfältet idag hos Ingrid Carlqvist, så ser jag föga förvånad, att de både manipulerat signaturer och text i kommentarer. Ingrid Carlqvist påstår även, att den som blev påhoppad far med påhopp. Det vanliga skeendet, kring victim blaming eller skuldöverföring som jämställdistgruppen sysslar med.


Ingrid Carlqvist har idag flyttat till Danmark och skriver på bloggen: Dispatch International, där det förs anti-feminism, Islamfientlighet och i kommentarsfälten syns många sympatisörer från Sverigedemokratiska signaturer. 

Det mardrömslika ämnet sexuella övergrepp utgör även bland mycket annat, bakgrundsinspiration till den satirpolitiska kriminalthrillern Bakom Dolda Ansikten. Blir det tillräckligt mycket galenskap runtomkring, så går det till slut inte utan satir. Mer om boken finns att läsa längre ner i detta inlägget.