Nogle Elsker..

Låten minner om solglitter, ljus parkett, mycket blont hår och första älskade bostaden..

Ensamkommande med sim- & gymkort

Det känns lite trist att Eriksdalsbadet dit jag själv med kompisar var ganska mycket när vi var i tonåren har blivit så obehagligt. Vi plankade faktiskt till utomhusbassängen på natten en gång en kortare stund som unga tonårsbarn, vilket bör vara preskriberat idag. Inträdet var så lågt på den tiden.

Då fanns inga gäng som kladdade, eller gloende grupper som hängde efter, mer än några retsamma killar i klassen som började upptäcka oss tjejer. Det var ändå på en annan nivå. Det förekom inga fingrar som stacks in på förbjudna ställen eller annat obehagligt kladd från okända.

Även om ett par killar i klassen fann det underhållande att i bassängen knyta upp en varsin sida på mina bikinibyxor, så jag fick trampa vatten och hålla fast byxorna vid ett tillfälle. De var dock snälla nog att dyka ner och knyta fast dem snabbt igen utan större insyn. Ett grabb-streck helt enkelt som inte gjordes om.

Nu har tydligen det offentligt finansierade Attendo som blivit börsintroducerat kostat på sig ett sim- och gymkort till 150 stycken ensamkommande barn, i Stockholmsstad, som tydligen är flest killar. Går man in på Stockholm kommuns sida och söker priser för kommunala bad, så går ett årskort inklusive gym för ungdomar på 2600 kr, så totalt har vi betalat 390 000 för att 150 grabbar ska få en kulturell kullerbytta av alla baddräkts och bikinitjejer inom räckhåll. Förvisso är jag själv starkt för att ungdomar ska idrotta, som det bästa alternativet, dock krävs respekt och fostran kring vilka seder som gäller mot tjejer.

Är det vi som indirekt står för finansieringen, så borde alla killgrupper som åker till badet, där några
betett sig illa leda till att hela gruppen utestängs från att åka dit igen. Inte som i Kungsträdgården att killarna puttades ut från folkhavet en stund för, att sedan fritt få gå in igen och tafsa runt.

Rent allmänt kan jag tycka att alla verksamheter som drivs av skattefinansierade medel inte är riktiga företag, då de aldrig behöver kämpa för att få in pengarna, utan de rullar bara in efter beställning indirekt från skattebetalarna. Kanske borde vi ändå köpa lite aktier i Attendo, som ligger på 68,50 ikväll när den gått med 1,80 % idag, så får vi kanske själva lite utdelning av de skatter vi ger den börsintroducerade koncernen, när aktien sedan stiger.

Sömn, drömmar och vissa individers önskan om dödshjälp

Vaknade abrupt i morse och insåg att jag försovit mig till det bokade träningspasset som började 08,45. Jag hade drömt kort om en otroligt stormig båtresa, där vågorna lade den stora båten helt på kanten. Minns att jag inte var så rädd.

När jag blickade ut mot kajen, såg jag en man som aggressivt böjde en liten pojke ut mot vattnet. Mamman stod bredvid på ett lamt sätt och väntade ut det hela. Jag gick ut mot kajen och kände att jag ville gå fram och säga till mannen, då jag upptäckte att han var ganska farlig. Sedan såg jag en ung släkting till mig som jag kramade om. Sedan vaknade jag.

Jag har ett drömlexikon hemma bland mycket annan blandad litteratur, som jag köpte på någon marknad en gång i tiden. Det är den engelska drömterapeuten Tony Crisp, som samlat sin erfarenhet - 22 års forskning  i 3 000 drömmar i en uttömmande, praktisk och intressant handbok.

När jag nu slår på ordet "båt" i dröm-lexikonet får jag bland mycket annat förklarat för mig:

"Vår resa över livets hav och vårt sätt att möta storm och stilje, som i följande exempel. Drömmen kom några veckor före ett sammanbrott som orsakats av att drömmarens hustru lämnat honom. "Jag är i en mycket stor glasbåt tillsammans med min hustru. Sjön går väldigt hög och jag är rädd för att båten ska sjunka."(Ron D).

Vidare beskrivs att många båt-/fartygsdrömmar uttrycker någonting annat: en situation som vi är involverade i tillsammans med andra människor och som det är svårt att ta sig ur, som ett äktenskap, gemensamma affärer eller armén,

Fara under en kryssning: vilja ha relationer till andra eller bli en del av andras liv. Stiga i land: lämna en livsfas, som exempelvis moderskap eller äktenskap.

Jag tolkar drömmen som att jag har ridit ut en storm och lämnat något bakom mig, för det låter bra och positivt.

Hetsade inte upp mig för att jag försovit mig, utan klädde på mig och tog mig till det andra bokade passet efter det första och klarade mig med ett leende från att få en prick. Det är inte bara statliga myndighetsregister du kan hamna i när människan halkar snett, utan även gymmet har ett restriktionssystem, efter tre missade bokade pass på raken blir du utestängd under 1 månad, trots att du betalar löpande.

Det är lite ett storebrorssystem som dämpar känslan av att vara en serviceminded verksamhet. I ett annat poängsystem såg jag nyss med stor tacksamhet att jag klarat den senaste 15-poängs-tentan. Sedan att det inte blev full pott gör inte så mycket, med tanke på att jag jobbar samtidigt. Gammalt vill man lämna bakom sig och fortsätta med nya projekt.

Annars läste jag i DN idag om hur PC Jersild, läkare, George Klein professor och författare, Tuulikki Koivunen Bylund, biskop och Björn Ulvaeus, musiker och nöjesentreprenör, skrev om rättigheten att få dödshjälp. De jämförde då svenska kvinnor på sextiotalet, som  åkte till Polen för att få abort med dem som idag har råd och åker till Schweiz för att få dödshjälp.

Min första reflektion var vem ska kunna avgöra, om den dödslängtande individen inte är djupt deprimerad och förblindad i sin beslutsförmåga, eller fullt klar i sina tankar och sitt handlingsbeslut. Den andra reflektionen var vilka människor finns som kan tänka sig att arbeta med att ta livet av andra människor.

Det finns dessutom en mängd människor som tar livet av sig själva, som troligen kunnat få hjälp tillbaka, istället för att avsluta allt. Finns det ändå inte, hos alla mentalt friska människor, ett inbyggt hopp om livet in i det sista, mer än en önskan om att få dö. Någon kan ju faktiskt hinna skapa ett botemedel för cancer före den sjuka dödslängtande dör på egen hand av sin sjukdom. Och om inte hoppet finns måste det väl finnas bättre möjligheter att erbjuda, än en dödsspruta som sista utväg.

När den stundtals trasiga Kenta Gustafsson i min barndom med sin trassliga bakgrund ändå med hopp sjöng låten,"Just idag är jag stark", kan man tycka att människor med bättre förutsättningar borde ha mer styrka inombords. Men det är kanske tvärtom. Människor som har minst att klaga över lider enklare och högre.

Behov och begär

Glädjens hus

Det var titeln på Nick Alms konstutställning som jag och en väninna gick till på eftermiddagen. När vi kom in i den lilla ljusa lokalen Galleri Agard & Tornvall på Sibyllegatan 65, kunde vi betrakta vackra målningar av unga människor från ett tidigare sekel, där en röd tråd kunde skönjas i målningarna med fest, urdruckna vinglas, tomma flaskor, närhet, åtrå, lust och ouppfyllda förhoppningar och ibland syntes en trött baksmälla kanske med en förundran över det som hade hänt.

Couple

Vi möttes i entrén av målningen Champagne breakfast och
Glädjens hus, där den sista förmedlade en målning av tre lättklädda kvinnor i röd spets vars miner gav allt annat än glädje, omgivna av nakna, hopslingrade kroppar på golvet nedanför och målningen Couple, där den sista vibrerade av lätt åtrå som bara en nyförälskelse med viss passion kan göra.

En trappa ner var två bag-in-wine med rött vin uppställda på ett litet bord bredvid några burkar starköl och flera plastglas. Den 30-åriga långa, gängliga, blonda konstnären Nick Alm syntes i rummet en trappa ner, bärandes en ryggsäck på axeln med en öl i handen och ett halvt generat leende på läpparna.

Nymf and Satyr

Han observerade oss besökare som studerande hans skapelser av en den ena och en den andra, vackra avmålade kvinnan som blickade ut mot oss i rummet.

I kortändan av rummet syntes en av de mer iögonfallande bilderna av en buren naken kvinna, upplyft av satan själv med en enda arm, stående med ryggen mot oss, där vi kan skönja två horn längst fram i pannan på mannen. Kvinnan var blek, naken och lyfter armen som i en skål hållandes ett vinglas. I rummet runt paret sitter svartklädda människor som demonstrativt tittar ner i bordet. Målningen har fått namnet Nymh and satyr.

Amazoner

I det inre rummet hängde en målning där en kvinna med rak rygg stod upp bakom ett bord med en lite ilsken blick mot en man som hänger hukande mot bordskanten, vars bord är fyllt av tre tomma vinflaskor några snaps- och vinglas.

Firmafesten

En ytterligare kvinna sitter vid samma bord nonchalant vänd från mannen som hänger mot bordet. Målningen har fått namnet Amazoner.

På väggen mitt emot hänger en man avmålad med en trött blick, halvt gapande mun och slipsen knuten runt huvudet med ett tomt vinglas i handen. Målningen hade döpts till Firmafest.

I inbjudan från Galleriet citeras Nick Alm:

"Min strävan är att förmedla vad som är universellt mänskligt, oberoende av kulturella koder och trender. Jag tolkar det i min omgivning som väcker något extra, från sammanhanget i sig till detaljerna, den psykologiska spänningen mellan människor, ett sinnestillstånd, en stämning eller möjligheten att uttrycka målerisk glädje. Det är inte mitt mål att kritisera eller förändra samhället, mitt arbete vänder sig främst till individens inre värld."

En annan artist som det varit tyst om ganska länge är sångerskan Sade som har, för att koppla till det mer lustfyllda temat, en ganska sensuell röst och framtoning, där hon i en av sina sista låtar sjunger att hon är en soldat i kärlek. Möjligen är det en konst som kvinnor är lite mer duktiga att vara, på ett mer eller mindre destruktivt sätt, beroende på hur man ser det hela.

Twitter mässande

Igår kväll surfade jag runt lite kort här och där, hos olika individers twitterkonton och blev lite låg. Det vara inga bra energier och kändes ganska kylslaget. Är själv inte aktiv på Twitter. Jag försökte förstå intresset av att flertalet människor på olika sätt twittrade och re-tweetade andras inlägg, där de skrev några korta meningar för att vänta in att andra skulle gilla kommentaren och klicka på hjärtat. Vem bryr sig egentligen. Är det normalt att sitta och skriva korta meningar ut i tomma intet, där det inte går att diskutera ordentligt. Ikväll såg jag lustigt nog att Twitter varit tillfälligt nedlagt idag, så jag undrar hur alla twittrande människor hade överlevt.

Twitter måste vara en uppmärksamhetens högborg, där var och en tycks inbilla sig att de kom med unika åsikter och preferenser kring t ex de ganska aktuella sexuella trakasserierna i Kungsträdgården och asylinvandrare i jämförelse med alla numera jättegoda jämställda svenska män! Bara det att nu sägs åsikterna av en del för att fånga rätt publik och erhålla popularitet hos vissa grupper.

Människor fångar in vad som är aktuellt för dagen. Ingen tycker troligen heller att det var ett ,varken rättvist eller smart drag av Margot Wallström att ta emot en hyresrätt av kommunal mitt i city, ändå måste alla sitta och säga samma sak, upprepande som om det vore något revolterande att uttrycka. Möjligen är syftet att på ett tjatigt sätt demonstrera vilka åsikter som bör gälla i politiskt hänseende och sedan följer flocken efter. Frågan är hur många människor som bryr sig vad andra tycker hela tiden på Twitter och vilka grupper som egentligen bevistas på forumet.

Jag fick en bild av komedifilmen Monyhy pyton, där en massa olika frälsare står i varje hörn i Jerusalem och skrikande försöker överrösta varandra med det mest slående budskapet, där vissa går förbi utan att bry sig speciellt mycket, medan andra söker svar hos de eventuella frälsarna. Hittade inte den exakta filmsnutten jag mindes, dock nedan klipp från samma film som kanske ändå skildrar människors behov av att lyssna på andras åsikter även om de ibland är ganska irrationella och ibland som på Twitter upprepas flera gånger om.

Suffragette - en historisk tillbakablick

När jag kom hem och tittade mig i spegeln förstod jag varför den unga snygga killen var så ihärdig att hjälpa till på ICA med plastpåsen, trots att jag valt en självservicestation. Under ögonen syntes svarta ränder efter mascaran som dragits med flödet av tårar som troligen gav ett tafatt intryck.

Det blev frukten efter drygt två timmars tittande på biopremiären av filmen Suffragette på filmstaden. Jag var inte ensam om att snyfta. Vi satt på rad och snörvlanden hördes både bredvid och bakom mig. I biosalongen kunde männen räknas på ena handen, vilket var ganska förståeligt.

Uppdaterat 2016-01-16

Den utlösande faktorn till tårarna var dock när maken till Maud Watts adopterade bort deras gemensamma son på hans födelsedag och vi fick gripande bevittna den lilla sonens rop efter sin mamma när adoptivföräldrarna bar iväg den lilla gråtande parveln. Det hade förekommits av att maken slängde ut Maud Watts när hon blev gripen för att hon endast hade lyssnat på ett tal av rörelsens ledare och sedan i skam-syfte körts hem till maken i polisbil. Maken förbjöd, förutom att han portade henne att träffa sonen igen och när han själv inte orkade ta hand om sonen valde han hellre adoption, än att låta modern som inget hellre önskade ta hand om honom. Något annat som gjordes i politiskt skam-syfte var att svartmåla kvinnorna i media med deras namn och fotografier. Ungefär på samma sätt som sker idag bland bloggar och forum av extremistiska politiska grupper när de försöker tysta någon.

Därefter fick vi bevittna hur poliserna tog till grovt våld mot kvinnorna med hårda slag så de föll som käglor mot marken. Förutom att det förekom en väldigt slemmig chef som tog som sin rättighet när han inte skrek åt de underbetalda kvinnorna, att  tvinga en och annan utvald flicka, att ge honom oralsex på kontoret i det sunkiga tvätteriet, som även var fyllt av giftiga gaser, skållhett vatten och brännande strykjärn, hann vi följa med kvinnorna in i fängelset ett par vändor, se hur de tvingades klä av sig och tvångsmatades via sond när de matvägrade. Vid dessa fängslanden kan vi verkligen tala om orättvisa och människor som dömdes utan legalitet.

Det var när jag tog t-banan hem idag, efter ha varit på mitt andra upprop till ny kurs på universitetet denna vecka, som jag såg anslaget kring den nya filmen, där den bedårande Carey Mulligan spelar huvudrollen som den unga tvätterskan Maud Watts som sedan blir vittne till stenkastning av några arga kvinnor som demonstrerar för sin rättighet att få rösträtt, vilka tillhörde den organiserade Suffragett- rörelsen.

Vi får möta Meryl Streep som spelar ledaren Emmeline Pankhurst, som syns endast en kort sekvens, dock som en stjärna som ger avtryck när hon håller tal och säger, I´d rather be a rebel than a slave". 

Dessutom träffar vi Helena Bonham Carter, som spelar den tuffa intelligenta apotekaren Edith som kan ställa diagnoser. Maken kan inget kring apoteksverksamhet, mer än att han ärvde apoteket. Likaså ser vi en mer välbärgad kvinna som spelar suffragette, som äger alla pengarna hos paret, dock är det maken som bestämmer och håller i dem.

I filmen finns till skillnad mot idag ett kvinnligt samarbete mellan olika klasser - arbetare och borgare. Jag rekommenderar filmen som en historiskt våldsam tillbakablick över feminismens ursprung - glöm dock inte näsdukar. Filmen visar även när det verkligen fanns något att kämpa kring, som inte handlar om att dra alla män över en kam som svin, eller den mer nischade moderna varianten som syntes för en tid sedan kring kvinnors rättighet att slippa få raka sig under armarna. Filmens eftertexter låter oss dock påminnas om att kvinnor i Saudiarabien faktiskt fick rösträtt sist av alla länder, så sent som år 2015. De får dock ännu inte köra bil själva.

Lägger in en trailer som sammanfattar den politiska verklighetsbaserade filmen Suffragette ganska bra innehållande vissa musikfrekvenser likaså.

Sexuella trakasserier under festliga sammanhang

Jag blev påmind av en man i det förra inlägget kring det som hänt i Köln på nyårsafton och uppmärksammad över något liknande som ska ha hänt i Kalmar. I förmiddags  läste jag kriminalreporter Lasse Wierup:s analys i DN kring män i grupp som sextrakasserar. Han nämner även att bilden över vad som ska ha hänt på Larmtorget i Kalmar fortfarande är mycket oklar. Dock ska minst 16 tjejer i övre tonåren ha anmält att de blivit sexuellt ofredade men hittills har endast två asylsökande, 18 och 32 år gamla delgivits misstanke. Emellertid förnekar bägge brott.

Wierup beskriver även att under ungdomsfestivalen, "We are Sthlm" i Kungsträdgården i augusti förra året ska stora killgäng kväll efter kväll, passat på att trycka sig mot unga flickor och stoppa in sina händer innanför tröjor och byxor. En av de poliser som deltog i insatsen påstods fått lägga mycket tid på att stötta de drabbade tjejerna. Killarna som skickades iväg bedömdes till "övervägande del" vara ensamkommande nyanlända.

Kan det vara så att det blir en kulturkrock för män, som tidigare levt i länder där kvinnor döljs under Hijab och mer eller mindre hålls instängda, mot Sverige som eventuellt upplevs som ett stort smörgåsbord av "avklädda" kvinnor när så inte är fallet?

Annars är sexuella trakasserier, som avledande manöver vid stölder inte ett helt nytt fenomen i Europa. När jag med fler tjejkompisar i början på 90-talet var i London och tog The underground mot en söderförort för att träffa  vänner, befann vi oss i en glad och lättsam feststämning stående i mittenpartiet av vagnen. En grupp på mellan 6-8 män med afrikanskt utseende omringade plötsligt min syster väldigt, puttande, närgånget, tafsande och obehagligt.

Det hela gick väldigt snabbt och strax före nästa station försvann de och min halvt chockade bestulna syster stod kvar utan plånbok. Beskrivningen är inte en antydan, att alla med ett afrikanskt utseende har det här beteendet, för så är inte fallet. Det förekommer västerländska män som likaså har denna olämpliga förmåga. Och trots "jämlikhetens strävanden" tror jag inte de förekommer tafsande kvinnor i denna grad.


I 2014:års upplaga av den blå Sveriges rikes lag, finns i nära anslutning efter Aktiebolagslagen som jag egentligen borde plugga för tillfället, Utlänningslag (2005:716). I kap. 4 regleras bland annat när en utlänning ska anses utesluten från att anses som flykting eller alternativt skyddsbehövande. Vidare finns i kapitel 5, § 17 bestämmelser som reglerar särskilda skäl mot att bevilja uppehållstillstånd.

"Vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd enligt detta kapitel skall det, utom i det fall som avses i 1,2,3 eller 4 § särskilt beaktas om den sökande gjort sig skyldig till brottslighet eller brottslighet i förening med annan misskötsamhet", 5 kap, 17 §, 1 st. 

Om asylsökande får gratis mat och uppehälle samt 24 kr/dag av staten och sedan missköter sig i form av sexuella trakasserier bör de inte få stanna kvar i landet längre och det helt utan rasistiska motiv. Möjligen kan någon fråga sig, varför vi inte skulle kasta ut svenskar som begår sexuella brott. Emellertid bör dessa svenska människor, placerade under en form av svenskt familjärt och/eller samhälleligt ansvar, om än det blivit misslyckat, bli mer berättigade att stanna i landet eftersom de blev födda här. Dock blir det troligen som i alla övriga sexualmål en rättslig fråga att kunna bevisa när det kommer till sexualbrott och en kostnad att utreda vare sig det handlar om asylsökande eller svenskar.

Sverigedemokraterna och deras jämställdhet

Googlade runt lite när jag fann Expo:s webbplats och skriften, "Folk, Familj och fosterland", av stiftelsen, Kvinna till kvinna. Gruppen är inga jag sedan tidigare känt till, dock startade gruppen som ett nätverk och är idag en insamlings-stiftelse som startade omkring 1993 under Balkankriget där fler noterade hemskt förekommande massvåldtäkter mot kvinnor och började engagera sig.

Stiftelsens syfte är enligt nedan:

• att genomföra projekt i krigs- och konfliktområden som främjar kvinnors självtillit och självkänsla, kvinnors psykosociala och/eller fysiska hälsa eller medverkar till att främja kvinnors deltagande i uppbyggnaden av ett demokratiskt civilt samhälle.
• att främja studier och forskning kring effekterna av krig och väpnade konflikter för kvinnor.
• att föra ut fakta och information kring krigets effekter och skapa opinion för fredlig konfliktlösning med civila metoder.

De har sammanställt ett häfte på 40 sidor, "Folk, familj och fosterland" där de beskriver nationalistiska rörelser och hur dessa förstör för kvinnor och den jämställdhet de försöker nå i Europa. De beskriver även i slutet av häftet, Sverige och Sverigedemokraterna, där mycket känns igen från deras och de så kallade "Jämställdisternas" åsikter, ur kommentarsfälten, från vilka det även enkelt går att koppla samman med Sverigedemokratiska partiets tidigare partiprogram. 

Några kortfattade punkter ur häftet, Folk, Familj och fosterland och vad som sägs kring Sverigedemokraternas politiska preferenser:

• De vill införa en föräldrapeng för att föräldrarna ska vara mer hemma under de tre första åren, samtidigt som de motsatt sig en lagstiftning om pappaledighet.
• Strävan efter ett ökat barnafödande (Läs: Lebensborn under Nazityskland)
• Ekonomiska möjligheter för arbete i hemmet
• En politik vars praktiska konsekvens är att hålla kvinnor borta från arbetslivet
• Partiet är toppstyrt och en enda riksdagslista visas för hela landet till skillnad mot andra partier.
  
• Stödjer en starkt konservativ familjepolitik
• Nationalistisk synsätt, där kvinnan ska föra släkten vidare
• Konservativ inställning till familjen, hbtq-personer och aborter
• Sänka sista abortdatum för fria aborter till 12 veckor
• Stärka familjen, dock reducera anhöriginvandringen
• Feminismen är ett hot
• Kvinnor och män är olika och dessa skillnader går "bortom det som kan uppfattas med blotta ögat".
• Sambeskattningen är något som SD motionerat kring, vilket avskaffades 1971, då det var ett hinder för kvinnor att ta sig ut i arbetslivet. 
• De vill dubblera vårdnadsbidraget, sannolikt för att modern ska vara hemma med hjälp av ett icke pensionsgrundande stöd där studier visat att den hemmavarande sedan har svårt att komma tillbaka i arbetslivet.
• SD har motionerat i riksdagen om att bidragen till kvinnoorganisationer ska avskaffas, samtidigt som de själva ansökte om pengar för ett kvinnoförbund.
• SD:s kvinnoförbund själva är negativa till feminismen som princip och förutom att de vill avskaffa kvinnodagen den 8 mars, vill de motarbeta hedersvåld, vilket de kopplar till andra kulturer än den svenska.
• De har dock under senare år lockat LO-kollektiva kvinnor för att motarbeta bilden av mansdominans, där de satt Kristina Winberg, vårdbiträde som toppnamn till EU-parlamentet.

Några citat från häftet:

"Vi har jämställdheten med oss från vikingatiden", sagt av Linus Bylund, stabschef till Jimmy Åkesson, som möjligen missat lite kring kvinnliga rösträttsfrågor och dylikt mellan vikingatiden och vår tid.

"Problemet med Sverige och det svenska försvaret är att det är feminiserat, enligt Gustav Kasselstrand.

"Feminismen är en avskumsvidrig ideologi", enligt små nazi...jag menar SDU.

"Halvgamla fruntimmer som inte lyckats få någon karl, twittrades om feminister av Tommy Hansson, Ordförande i SD Södertälje, stått med på riksdagslistan och varit chefredaktör på SD-kuriren.
Han menade även att när nobelpriset delades ut till en kvinna i litteratur var det kvotering.

"Det är viktigt med antifeminism, enligt SDU:s tidigare ordförande Gustaf Kasselstrand

Det framkommer även enligt Kvinna till kvinna stiftelsens skriftliga sammanställning, att de är ett vanligt problem bland nationalistiska partier i Europa att de har svårighet att locka kvinnor. Märkligt. Kvinnliga SD politiker och SD- tjänstemän ska även ha slutat efter att ha utsatts för sexuella trakasserier och i december 2015 ska även en skånsk Sverigedemokratisk sympatisör ha sextrakasserat kvinnliga politiker och blivit dömd till fängelse för det brottet. 

Nu blev studierna lidande - igen. Tyckte dock det varit lite mycket riktad SD- propaganda ute i etern, så det behövde balanseras. Kanske med ett sympatiserande slutligt musiktillägg med låten Ain't No Sunshine med Joe Cocker, som inte tycker det blir något solsken när hon har gått, med tanke på Sverigedemokraternas låga kvinnliga andel.